Erik Chambert 1902 – 1988 var en av de f\u00f6rsta inredningsarkitekterna som utexaminerades fr\u00e5n H\u00f6gre Konstindustriella Skolan (numera Konstfack) 1925. Dessf\u00f6rinnan hade han f\u00e5tt silvermedalj f\u00f6r sitt ges\u00e4llprov som snickare. Tillsammans med brodern och snickarm\u00e4staren Otto drev han familjef\u00f6retaget AB Chamberts m\u00f6belfabrik i Norrk\u00f6ping d\u00e4r han var den konstn\u00e4rlige ledaren. Firman hade grundats 1883 av fadern Axel Chambert.<\/p>\n
Som inredningsarkitekt debuterade Erik Chambert i st\u00f6rre sammanhang p\u00e5 Stockholmsutst\u00e4llningen 1930. D\u00e4r m\u00f6blerade han i funktionalistisk stil en l\u00e4genhet ritad av den nyblivne stadsarkitekten i Norrk\u00f6ping Kurt von Schmalensee. Gotthard Johansson formulerade sin uppfattning om deltagandet i Svenska Dagbladet \u201dd\u00e4r enkelheten ej blivit torftighet och funktionalismen ej dogmatik\u201d. Generalkommissarien Gregor Paulsson skrev i ett uppskattande brev till Erik Chambert om v\u00e5ningen: \u201dVad mitt personliga omd\u00f6me om densamma betr\u00e4ffar vill jag utan f\u00f6rbeh\u00e5ll s\u00e4ga, att jag anser den vara en av de b\u00e4st lyckade p\u00e5 hela utst\u00e4llningen. Den st\u00e5r i \u00f6verensst\u00e4mmelse med den anda som vi velat \u00e5stadkomma.\u201d<\/span><\/p>\n Erik Chambert skapade praktiska, bekv\u00e4ma och tidl\u00f6sa m\u00f6bler i funktionalistisk stil, som gjorde ett ljust och sobert intryck. Helena Dahlb\u00e4ck Lutteman kallade stilen \u201dm\u00e4nsklig funktionalism\u201d. Genom studieresorna i Europa i unga \u00e5r kom Erik Chambert i kontakt med Bauhaus-t\u00e4nkandet och Art concret. Han tog intryck av tidens trend, men omformulerade vad han sett och sina erfarenheter till en personlig stil. F\u00f6r Stockholmsutst\u00e4llningen ritade han en f\u00e4llbar liggstol i en l\u00e4tt tr\u00e4konstruktion med r\u00f6dlackerade sv\u00e4ngda armst\u00f6d i st\u00e5l. Det var enda g\u00e5ngen han anv\u00e4nde detta material, typiskt f\u00f6r tiden. Stolen finns liksom \u00e4ven n\u00e5gra andra av Erik Chamberts modeller i nyproduktion hos K\u00e4llemo AB i V\u00e4rnamo. En av de nyproducerade vilstolarna st\u00e5r i Arkitektur- och designcentrums (tidigare Arkitekturmuseets) bibliotek. En m\u00f6bel skulle vara funktionell och passa in i milj\u00f6n ans\u00e5g Erik Chambert. Ett arbetsbord av furu med v\u00e4ndbar skiva f\u00f6r vardag respektive fest och med en hyllkonstruktion av ribbor under f\u00f6r papper och ritningar visades p\u00e5 en utst\u00e4llning i Z\u00fcrich 1949. De flesta m\u00f6blerna producerades endast i ett eller ett f\u00e5tal exemplar. Ett undantag \u00e4r stolen \u201dPoem\u201d fr\u00e5n 1953.<\/p>\n Erik Chambert sa ett \u00e5r innan han dog \u201dutst\u00e4llningar har varit mitt liv\u201d. Som m\u00f6belarkitekt deltog han och AB Chamberts m\u00f6belfabrik i flera viktiga internationella utst\u00e4llningar: Chicago 1933, v\u00e4rldsutst\u00e4llningarna i Bryssel 1935 och i Paris 1937, den internationella hantverksutst\u00e4llningen i Berlin 1938 och v\u00e4rldsutst\u00e4llningen i New York 1939.<\/p>\n Erik Chambert gav uttryck f\u00f6r sin bildskapande l\u00e4ggning \u00e4ven n\u00e4r han ritade m\u00f6bler. Exempelvis kan n\u00e4mnas de med rika intarsiainl\u00e4ggningar som gjordes som best\u00e4llningsarbeten eller till utst\u00e4llningar. Han nj\u00f6t av att skapa hela bilder, inte bara m\u00f6nster, i intarsia med inl\u00e4ggning av figurer eller stadsmotiv i olika vackra tr\u00e4slag. Ofta kombinerade han \u00e4ven in skimrande p\u00e4rlemor och metaller. 1945 ritade han sk\u00e5pet \u201dLivets v\u00e5gsk\u00e5l\u201d som numera finns p\u00e5 Nationalmuseum. Dekup\u00f6r var Manne Manning. En gouache fr\u00e5n 1943 med samma titel var f\u00f6rebild till sk\u00e5pet.<\/p>\n Som inredningsarkitekt fick Erik Chambert en l\u00e5ng rad uppdrag att skapa offentliga milj\u00f6er och privata hem. De flesta best\u00e4llningarna gjordes av institutioner och f\u00f6retag i Norrk\u00f6pingstrakten, men \u00e4ven Haga slott och Tessinska palatset h\u00f6rde genom Byggnadsstyrelsen till kunderna. F\u00f6rutom att ge f\u00f6rslag till m\u00f6bler och textilier deltog han i f\u00e4rgs\u00e4ttning av v\u00e4ggar, ritade tyger, ibland f\u00f6r specifik anv\u00e4ndning, samt komponerade v\u00e4ggar och ett par st\u00f6rre rid\u00e5er\u00a0i applikationsteknik. Anne-Marie Ericsson skriver i boken \u201dSvenska Textilier 1890 -1990\u201d \u201dett intressant exempel utg\u00f6r m\u00f6belarkitekten Erik Chambert som l\u00e4t sina b\u00e5da verksamheter som fri konstn\u00e4r och formgivare l\u00f6pa samman i rytmiskt distinkta m\u00f6nster f\u00f6r textiltryck\u201d. Erik Chambert samarbetade bland annat med Jobs Handtryck och Tabergs Yllefabrik. Ett tyg med stiliserade Norrk\u00f6pingsmotiv, vilket kl\u00e4dde foaj\u00e9v\u00e4ggarna i Norrk\u00f6pings stadsteater, samt tyget ”Skyttlarna”\u00a0har p\u00e5 nytt tagits upp i produktion av Stadsmuseet i Norrk\u00f6ping. Museet h\u00e4rb\u00e4rgerar ocks\u00e5 Chambertska firmans arkiv.<\/span><\/p>\n P\u00e5 20-och 30-talen gjorde Erik Chambert ofta akvarellerade uts\u00f6kta skisser av m\u00f6bler, vilka han satte in i sitt sammanhang i ett m\u00f6bleringsf\u00f6rslag f\u00f6r ett rum. Som f\u00f6rlagor till sk\u00e5pdekorationer, v\u00e4ggm\u00e5lningar och tapeter m\u00e5lade han gr\u00e4s och blommor. Mot slutet av 30-talet utvecklades gouacherna till att inneh\u00e5lla fragment fr\u00e5n verkligheten och organiska ej f\u00f6rest\u00e4llande b\u00f6ljande former. 1943 debuterade Erik Chambert p\u00e5 Liljevalchs H\u00f6stsalong. Han var d\u00e4refter representerad p\u00e5 Liljevalchs salonger flera g\u00e5nger. P\u00e5 50-talet m\u00e5lade Erik Chambert helt abstrakt och till att b\u00f6rja med namngav han tavlorna med Komposition och nummer eller bara versaler. Bo Sylvan skriver att Erik Chamberts m\u00e5leri str\u00e4vade mot \u201dgeometrisk formtukt och sparsmakad f\u00e4rgskala\u201d. Fram till och med 1959 arbetar Erik Chambert i gouache. 1960 \u00f6verg\u00e5r han till att anv\u00e4nda oljef\u00e4rger.<\/p>\n I mitten p\u00e5 60-talet gick Erik Chambert ifr\u00e5n de plana kompositionerna. Han formar reliefer i vitt, svart eller r\u00f6tt papper eller silverpapper samt guldfolie. Han ville skapa sp\u00e4nning genom rumsverkan. \u00c5sk\u00e5daren skulle f\u00f6rflytta sig framf\u00f6r verket och f\u00f6rnimma hur skuggor och dagrar f\u00f6rst\u00e4rker upplevelsen. Relieferna byggdes in i plexiglasl\u00e5dor, vilka var ett med konstverket. \u201dDamen med hunden\u201d \u00e4r ett tidigt exempel p\u00e5 denna teknik. Verket gjordes i 100 identiska exemplar. Det ingick i Konstfr\u00e4mjandets utst\u00e4llning \u201dMultikonst\u201d som 1967 visades samtidigt p\u00e5 100 platser i landet.<\/p>\n Erik Chambert har betraktats som konkretist, men som Staffan Carl\u00e9n p\u00e5pekar i f\u00f6rordet till katalogen till separatutst\u00e4llningen p\u00e5 Millesg\u00e5rden 1990 \u201dville Erik Chambert inte kalla sina bilder konkreta och d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det kanske riktigare att tala om en geometrisk abstraktion\u201d. N\u00e4stan alltid fanns det en upplevelse eller ett intryck bakom verken. Det kan vara tankar om livet som exempelvis i \u201dLivets v\u00e5gsk\u00e5l\u201d, triptyken \u201dLivscykel\u201d fr\u00e5n 1963 p\u00e5 Norrk\u00f6pings konstmuseum eller \u201dEtt liv\u201d-serien I\u2013X eller egna upplevelser och synintryck\u00a0ofta i samband med de \u00e5rliga resorna p\u00e5 sommaren i Europa exempelvis i \u201dHallarna\u201d 1965, \u201dPointe du Raz\u201d 1967 eller \u201dGibraltar\u201d 1980.<\/p>\n Mot slutet av 60-talet, under 70-talet och i b\u00f6rjan av 80-talet laborerade Erik Chambert ytterligare med ljus och ljusbrytning och anv\u00e4nde d\u00e5 enbart plexiglas i plattor och stavar, ibland bem\u00e5lade p\u00e5 ovansidan, f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e4rka motivet. Bo Sylvan kallade, i sitt invigningstal till utst\u00e4llningen p\u00e5 Millesg\u00e5rden, skulpturrelieferna fr\u00e5n b\u00f6rjan av 80-talet i kristallklart plexiglas f\u00f6r \u201dljusorglar\u201d. Alla plexiglasverk med tillh\u00f6rande l\u00e5dor \u00e4r s\u00e5gade, slipade och sammanfogade f\u00f6r hand p\u00e5 ett estetiskt skickligt s\u00e4tt. Den unge snickarges\u00e4llen hade l\u00e4rt sig att hantera tr\u00e4et med stor kunskap. P\u00e5 samma s\u00e4tt utnyttjade den mogne konstn\u00e4ren sin uppfinningsf\u00f6rm\u00e5ga och sitt hantverkskunnande f\u00f6r att hitta tekniska l\u00f6sningar vid arbetet i plexiglas. Samtliga l\u00e5dor \u00e4r kvadratiska och de st\u00f6rsta l\u00e5dorna \u00e4r cirka 1 meter x 1 meter. Erik Chambert s\u00e5g en utmaning i att skapa expansiva sp\u00e4nningar i en kvadrat.<\/span><\/p>\n Otto G. Carlsund och G\u00f6sta Adrian Nilsson hade anknytning till Norrk\u00f6ping och Erik Chambert kom tidigt i kontakt med och inspirerades av deras konst. En av de mycket f\u00e5 tavlor Erik Chambert k\u00f6pte var en liten gouache av GAN. Den konkreta konsten spelade en viktig roll i Norrk\u00f6ping fr\u00e5n 1930-talet och fram\u00e5t. Museicheferna Aron Borelius, G\u00f6sta Lilja och Bo Sylvan och museiintendent Folke Lallander var livliga f\u00f6respr\u00e5kare f\u00f6r nonfigurativ konst. Tv\u00e5 av Erik Chamberts viktigaste separatutst\u00e4llningar med konst visades p\u00e5 Norrk\u00f6pings Konstmuseum, 1965 och 1981. Under 80-talet, sedan m\u00f6belfirman lagts ner \u00e4gnade sig Erik Chambert helt \u00e5t konsten och hade d\u00e5 kapacitet f\u00f6r ett antal separatutst\u00e4llningar utanf\u00f6r hemstaden. Han st\u00e4llde g\u00e4rna ut hos Sara Bonnier p\u00e5 Galleri Bleue i Stockholm. Varje utst\u00e4llning av bildkonst eller av m\u00f6bler f\u00f6regicks av en serie skisser eller modeller som visade hur f\u00f6rem\u00e5len skulle placeras i utst\u00e4llningsrummet f\u00f6r att skapa en sp\u00e4nnande och varierad rytm.<\/p>\n Internationellt framtr\u00e4dde Erik Chambert f\u00f6rsta g\u00e5ngen som konstn\u00e4r p\u00e5 Surindependenternas salong i Paris 1951. Under 50-talet och ett par g\u00e5nger under 70-talet samt 1980 st\u00e4llde han ut sina verk p\u00e5 Salon des R\u00e9alit\u00e9s nouvelles i Paris. 1957 inbj\u00f6ds han till separatutst\u00e4llning p\u00e5 Galerie Colette Allendy, som f\u00f6rutom Galerie Denise Ren\u00e9 var ett av de angel\u00e4gnaste gallerierna i Paris f\u00f6r den aktuella konsten. Paris betydde mycket f\u00f6r Erik Chambert b\u00e5de f\u00f6r presentation av egna verk och f\u00f6r att ta del av str\u00f6mningar inom konstv\u00e4rlden. Eriks hustru Inga som var utbildad till teckningsl\u00e4rarinna vid H\u00f6gre Konstindustriella Skolan var ett fint st\u00f6d i kontakten med utl\u00e4ndska gallerier, tullare med mera eftersom hon var mycket duktig i spr\u00e5k. Hon delade starkt sin makes intresse f\u00f6r konst vilket avspeglade sig i allt paret gjorde och i deras hemmilj\u00f6 i villan bakom Norrk\u00f6pings Konstmuseum.<\/p>\n Erik Chambert gjorde inte n\u00e5gon \u00e5tskillnad p\u00e5 olika former av skapande. De senaste konstverken fanns ofta med i aff\u00e4rens skyltning med firmans egna m\u00f6bler. Annonserna f\u00f6r f\u00f6retaget i lokalpressen bestod ofta av egna kompositioner.\u00a0Den sm\u00e4ckra, eleganta stolen \u201dPoem\u201d \u00e4r funktionell att sitta p\u00e5 vid matsalsbordet, men \u00e4r \u00e4ven en skulptur vacker att titta p\u00e5. Dan Gordon upph\u00e4ver med denna stol tyngdlagen i den lilla bilden av stolen p\u00e5 sista sidan i sin bok \u201dSvenska stolar och deras formgivare 1899 -2001\u201d, 2002. Ber\u00f6ringspunkterna \u00e4r m\u00e5nga mellan formgivaren, skaparen av milj\u00f6er och bildkonstn\u00e4ren. Thomas Millroth som k\u00e4nde Erik Chambert skriver: \u201dErik Chambert var en konstn\u00e4r som var h\u00e4ngiven men utan stora \u00e5th\u00e4vor. Formgivningen, m\u00f6blerna, m\u00f6belbutiken var lika viktiga i hans livsverk som det fria skapandet och han hade s\u00e4kert aldrig n\u00e5gon avsikt att l\u00e4mna detta f\u00f6r en internationell karri\u00e4r som konstn\u00e4r. Han stod f\u00f6r en kvalitativ storhet i de mindre sammanhangen. Om n\u00e5gon kan kallas outsider eller petit ma\u00eetre s\u00e5 var det han.\u201d<\/p>\n Mycket lite har skrivits om Erik Chambert. Helena Dahlb\u00e4ck Lutteman beskriver honom huvudsakligen som m\u00f6beldesigner i boken \u201dErik Chambert Konstn\u00e4ren som m\u00f6belskapare\u201d, vilken gavs ut i samband med utst\u00e4llningen \u201dMathsson, Chambert, Kandell, Bohlin\u201d p\u00e5 Nationalmuseum 1993. Thomas Millroths bok \u201dErik Chambert\u201d, 1993, med en anv\u00e4ndbar verkf\u00f6rteckning, behandlar mest konsten, men po\u00e4ngterar att Erik Chamberts m\u00f6beldesign och konst var tv\u00e5 sidor av samma skapande. Bonnie Festin som l\u00e4rt k\u00e4nna Erik Chambert producerade efter hans d\u00f6d filmen \u201dPoem\u201d, 1990, d\u00e4r hon f\u00f6rutom konsten och m\u00f6belskapandet \u00e4ven f\u00f6rs\u00f6kt att ge en bild av den n\u00e5got l\u00e5gm\u00e4lde, fantasifulle, klurige och st\u00e4ndigt nyskapande m\u00e4nniskan Erik Chambert. I allt han f\u00f6retog sig, \u00e4ven privat, ingick skapandet. En h\u00e4lsning fr\u00e5n n\u00e5gon av de m\u00e5nga resorna till hemmavarande barn bestod ofta av en abstrakt komposition. Och s\u00e5 signaturen, en hyvel, m\u00f6belsnickarens signum.<\/span><\/p>\n Maria Tarkpea<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Erik Chambert 1902 – 1988 var en av de f\u00f6rsta inredningsarkitekterna som utexaminerades fr\u00e5n H\u00f6gre Konstindustriella Skolan (numera Konstfack) 1925. Dessf\u00f6rinnan hade han f\u00e5tt silvermedalj f\u00f6r sitt ges\u00e4llprov som snickare. Tillsammans med brodern och snickarm\u00e4staren Otto drev han familjef\u00f6retaget AB Chamberts m\u00f6belfabrik i Norrk\u00f6ping d\u00e4r han var den konstn\u00e4rlige ledaren. Firman hade grundats 1883 av […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","template":"","meta":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/erikchambert.se\/_\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/14"}],"collection":[{"href":"https:\/\/erikchambert.se\/_\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/erikchambert.se\/_\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/erikchambert.se\/_\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/erikchambert.se\/_\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=14"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/erikchambert.se\/_\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/14\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":465,"href":"https:\/\/erikchambert.se\/_\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/14\/revisions\/465"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/erikchambert.se\/_\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=14"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}